Hennes senaste blodprov visar på en mycket kraftig äggallergi som troligen inte kommer att växa bort. Allergin har konstant blivit värre sedan hon första gången testade positivt vid 3 års ålder. Hon har dessutom börjat reagera på kycklingkött och testat positivt på björk, hasselnöt och äpple. Ingen av dessa är lika allvarliga som äggallergin dock.
Att ha en livshotande baslivsmedelallergi är ju ett handikapp inte bara i form av själga allergin, utan även ett socialt handikapp. Det är med stor sorg jag konsaterar att min 13-åring, som står med ena foten på väg ut i livet och bara längtar efter att få resa och uppleva världen, sannolikt inte kommer att kunna vara så spontan som man önskar vara när man är ung.
Vi är numer vana att resa med Isabel och har blivit experter på att göra matsäck. Utomlands gäller det ju dessutom att vara extra försiktig. När vi kommer till ett resmål letar vi alltid upp första bästa Supermarket, så att vi kan handla egen mat. Men restaurangbesöken är ju en del av resan och vi försöker alltid äta ute några gånger när vi är på semester. Då gäller det att ha både hängslen och livrem, vara jobbig, tjata och be servitören att dubbelkolla allt med kocken. Att vara spontan är näst intill omöjligt. Det går ju inte att bara köpa något i ett gatukök, springa in på ett fik eller liknande. Ägg smyger sig ju in överallt och de flesta vet inte ens om att det är ägg i just den mat de äter.
Isabel drömmer om att resa till Japan. Jag hoppas att hon kommer att kunna göra det någon gång och att hon själv då klarar av ha koll på vad hon äter.
