Isabel i Florida sommaren 2013
Innan Isabel föddes 1998 var min kunskap om allergier begränsad till att människor runt mig, även Isabels pappa, led av pollenallergi. Därför var det inte heller allergi första som slog mig när hon fick problem med magen redan under sitt första levnadsår.
Men så småningom började jag ändå ana ett mönster. De gånger hon helt plötsligt kräktes utan några andra symptom kunde jag som enda gemensamma nämnare hitta att vi ätit omelett. I efterhand har jag en känsla av att hon faktiskt regerade redan när hon fick sin första smakportion med omelett. Men då trodde jag att det bara var en vanlig kräkning.
Fast jag tyckte ändå att det verkade väldigt långsökt att hon skulle ha en allergi. På BVC höll de med mig, visst kunde hon vara lite överkänslig men något annat var det nog inte frågan om. Vi undvek att ge henne rent ägg i någon form. I övrigt åt hon precis som vanligt, vi funderade aldrig på vad som innehöll ägg och inte. Läste inga innehållsförteckningar och penslade bullar med ägg. Isabel mådde bra, men klagade ibland över magvärk.
Hösten 2001 fyllde Isabels lillasyster Alice ett år. Då tog deras pappa ut våra sista gemensamma månader av föräldraledigheten. Detta var alldeles innan flickorna sedan skulle börja på dagis. Hans paradrätt på den tiden var tjockpannkaka med mycket knaperstekt bacon. Jag minns att Isabel var måttligt förtjust, men med mycket äppelmos tyckte hon att det var underbart gott. Allt oftare klagade hon över magvärk. Hon började också få besvärliga eksem på benen och runt bålen.
Att just eksem runt bålen skulle kunna tyda på en matallergi eller överkänslighet hade jag tidigare läst i en broschyr jag hittat på apoteket. Och med tanke på att vi anat en viss överkänslighet mot ägg, tog jag då kontakt med BVC. Där fick jag svaret att ägg och fisk hänger alltid ihop och reagerar hon inte på fisk så kan hon inte vara allergisk mot ägg. Isabel har sedan hon var pytteliten älskat fisk och aldrig mått dåligt av det. Så jag fick inte riktigt ihop det.
Tillslut fick jag träffa en BVC-sköterska som lyssnade på mig och över julhelgen det året testade vi mer medvetet att utesluta ägg ur kosten. För att sedan plötsligt introducera det igen. Hon bad mig att göra samma sak med fisk, men jag var så säker på min sak att vi aldrig gjorde det.
Mycket riktigt så fick Isabel ont i magen så fort vi introducerade ägg igen och inom ett dygn var eksemen tillbaka. Äntligen fick vi träffa en allergolog på barnmottagningen. Isabel testade positivt endast på ägg. Inte på fisk.
Hon hade precis fyllt tre år när vi fick det här utrett. Under de första åren kunde hon då och då få i sig mat som innehöll ägg utan att reaktionerna blev så kraftiga. Vid den här tiden var vi helt säkra på att det skulle växa bort.
Men reaktionerna blev kraftigare och kraftigare. Vi började helt undvika ägg och spår av ägg i all mat. Och vi började lusläsa alla innehållsförteckningar.
När hon var nio år var det en lärare på fritids som gav henne äggpannkakor av misstag. Han tänkte att det står ju glutenfritt på lådan, då måste det vara äggfritt!? Helt obegripligt hur man som pedagog och anställd på fritids, är så okunnig. Isabel blev väldigt dålig snabbt. Hennes bästa vän och lillasyster larmade fritidspersonalen. Flickorna var oroliga eftersom de ätit pannkakor till lunch. Vid det här tillfället var Isabels syster endast sju år, men såg risken att Isabel kunde ha fått ägg i sig av misstag. Tyvärr lyssnade de vuxna på fritids inte på flickorna.
Det var fortfarande sensommarvärme ute och de uppmanade Isabel att vila på en bänk. Barnen var däremot säkra på att hon fått i sig ägg och ville inte lämna henne. Vilka fantastiskt kloka barn.
Fram på eftermiddagen var hon jättedålig men inte förrän hon började kräkas blev jag uppringd. När jag kom till skolan var hon svullen i hela ansiktet och mycket medtagen. Fortfarande trodde inte personalen att hon råkat få ägg i sig. Fast de ätit pannkakor till lunch! Som de sa till mig: "Hon fick ju lådan som det stod glutenfritt på." Då la jag benen på ryggen och körde henne till akuten som ligger inte långt från skolan.
Vi blev inlagda i 48 timmar. Isabel fick återkommande attacker under det första dygnet och flera adrenalinsprutor. Sedan dess bär hon alltid med sig en spruta. Tackolov har vi bara behövt använda den vid ett par tillfällen.
Isabels allergi har inte växt bort. Hon tillhör de som får leva med äggallergin resten av livet. Hon testar nu även positivt på äggula, vilket inte är så vanligt. De flesta reagerar endast på äggviteproteinet. Det här gör att hon heller inte tål kyckling.
Det händer att hon råkar få ägg i sig. Då är det raka vägen till närmaste akut. Med adrenalin, kortison och antihistamin brukar hon hämta sig på några timmar. Men är ofta medtagen ett helt dygn.
Hon är på väg att bli vuxen nu och hon tar ju så klart helt eget ansvar över sin situation. Men vi som anhöriga, vänner och studiekamrater har ju också alltid ett ansvar att underlätta för henne och alla andra med olika matallergier. Det är en av det stora anledningarna till att jag driver denna blogg. Att uppmärksamma och sprida kunskap om matallergier.
