En nyanserad, kunnig och ödmjuk artikel om nötallergi kan du läsa om i senaste numret av
Allergia . Professor Magnus Wickman professor vid Karolinska institutet och barnallergolog på Sachsska barnsjukhuset i Stockholm ligger bakom det provokationstest som man gjort på luftburen nötallergi. Testet visade små reaktioner och inga livshotande. Skillnaden på denna artikel och TV4-doktorns uttalande är respekt och kunskap kring de drabbades oro.
Jag har inte tillräcklig kunskap för att ha någon åsikt om de riskbedömningar som görs. Men jag har en allmän reflektion och det är den dödsskräck som många kanske går runt med helt i onödan. Jag tycker också att det är lite märkligt att diskussionen så mycket handlar om att det är besvärligt för omgivningen att anpassa sig. Det måste väl ändå vara värre att leva med ett potentiellt dödshot. Som dessutom kanske inte ens är reellt. Kanske lever du med en obefogad skräck?
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att leva med ett
potentiellt dödshot . Det måste ju givetvis alltid göras individuella bedömningar och visst finns det en faktiskt risk för livshotande anafylaxi för vissa. Men gäller det alla som idag lever sina liv med oro och olika begränsningar? Att tro att du riskerar att dö om du kommer i kontakt med ett visst livsmedel, begränsar ditt liv och din vardag väldigt mycket. Jag vet av egen erfarenhet.
Läkarna har enormt stort ansvar och jag är ödmjuk inför att de ibland tar det säkra före det osäkra. Men hur många av de som idag går runt med adrenalinsprutor i väskan, är rädda helt i onödan?
